Brudens längtan efter Brudgummen.
 

Salomos Höga Wisa.  

Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än win;  

Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salvo; derföre hafwa pigorna dig kär.  

Drag mig efter dig, så löpe wi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Wi fröjde oss, och äre glade öfwer dig; wi tänke uppå din bröst mer än uppå win: De fromme älska dig.  

Jag är swart, men ganska täck, J Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.  

Ser icke derefter, att jag så swart är; ty solen hafwer bränt mig: Mins moders barn wredgas emot mig. Man hafwer satt mig till wingårdsvaktersko; men min wingård, den jag hade, bewarade jag icke.  

Säg mig du, den min själ älskar, hwar du beter, hwar du hwilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.  

Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qwinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid wid herdahusen.  

Jag liknar dig, min kära wid mitt resigtyg, wid Pharaos wagnar.  

Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.  

Wi wilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.  

Då Konungen wände sig hit, gaf min nardus sina lukt.  

Min wän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.  

Min wän är mig en drufwa Copher, uti de wingårdar i EnGedi.  

Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufwoögon.  

Si, min wän, du äst dägelig och ljuflig; wår säng grönskas.  

Wår hus bjelkar äro cederträ; wåre sparrar äro cypress.